När vi är begåvade med Referatens mästare kan vi inte låta bli att publicera U-truppens Gothia-referat som en nyhet. Läs Patrik Möllers referat och njut! Patrik är som de flesta säkert vet en av tre tränare i U-truppen:
Gothiareferat, del I

151 lag... Bara ett kan gå vinnande ur världens överlägset största fotbollsturnering för ungdomar... För att slutligen få stå inne på Ullevi och ta emot den åtråvärda pokalen krävs det att man presterar gång på gång, från avspelet i den första gruppspelsmatchen till finalens sista spark...

Halv tio på måndagen samlades vi i klubbstugan inför den oerhört viktiga första matchen. Man kunde ta på koncentrationen och alla spelare, ledare, föräldrar och alla andra som brydde sig var nog ganska nervösa för hur det skulle gå. När man vet att man är bra ökar pressen markant. Alla vill egentligen vara med, men ingen vill göra bort sig.
Första motståndet var Gantofta från Helsingborg. Ett lag som skulle besegras, det var det inget snack om. Enda haken var att ingen av oss hade sett Gantofta spela och därför kunde vi heller inte veta hur bra de faktiskt skulle vara.
Oavsett hur bra de nu egentligen var så fick de ingen möjlighet att visa det. Vi kom perfekt förberedda och när vi satte 1-0 släppte all spänning och festen hade börjat.
1-0 blev till 2-0 och 2-0 förvandlades till 3-0 i en match som vi ägde fullständigt och där det egentligen bara fanns ett rätt resultat, seger för Fässberg!

Stor glädje förstås och nu var förstamatchen avklarad. Det firades genom att många gick och kollade när våra två andra gruppmotståndare gjorde upp på Åby 1.
När vi såg Lørenskog IF förstod vi att det inte skulle bli någon plojmatch nästa dag. Norrmännen som körde över italienarna verkade ha det mesta. De var stora, starka och snabba, samtidigt var deras teknik och spelförståelse välutvecklad och för att toppa glassen med ännu mer strössel så visade de en fantastisk inställning och malde på matchen igenom för att slutligen sätta 5-0 på italienarna.
Här förstod vi att det skulle krävas något extra.

Nästa dag hade vi gjort några förändringar i truppen. Dels för att lufta så många som möjligt men också för att inte slita ut någon redan i gruppspelet.
Matchen mot Lørenskog skulle spelas på ett soligt Åby 1 inför en hyfsad publik.
Matchen drog igång och det kändes som om vi hade rätt bra kontroll på det hela. Från sidan såg det ut som en vanlig match mellan två lag av det lite bättre slaget.
Det första ovanliga som inträffade var när vi tilldelas en hörna och Lørenskog agerar oväntat och stannade med 3 spelare på mittlinjen. Var de så fantastiskt starka på fasta situationer att de kunde lösa det man mot man när till och med målvakten fick ha en markering??? Svar nej! Vi tackade för kaffet och gjorde 1-0... Matchens tempo stegrades ytterligare och matchen blev mer och mer sevärd. Efter ett tag fick vi en ny hörna och nu kunde vi nog räkna med betydligt tuffare markering, eller? Otroligt nog ställer Lørenskog upp på samma sätt som på den första hörnan. Somliga lär sig aldrig... 2-0 var ett faktum och det rådde glädjeyra i det lila lägret.
Nu kom matchen upp i riktigt hög standard och vi spelade fantastiskt bra fotboll. Det gjorde Lørenskog också och precis som dagen innan fortsatte de att mala på och vägrade att ge upp. Hårt jobb lönar sig och reduceringen kom snöpligt i mitten av den första halvleken. Innan det hade vi varit skrämmande nära 3-0 med en boll på linjen.
Den andra halvleken var minst lika underhållande som den första. Matchen hade allt, bra passningsspel, smarta och tuffa löpningar, teknik, hårda närkamper och alltihop sker i ett väldigt högt tempo. En jämn halvlek som sagt där Lørenskog lyckades kvittera och 2-2 slutade också matchen. En match som inte hade gjort bort sig längre fram i turneringen...

Inför den tredje och sista gruppspelsmatchen mot Formigine hade vi ett bra utgångsläge. Vi var inte tvungna att segra men det raderar ju inte hur roligt det är att vinna en match.
Det här var den matchen där vi visade en orsak till varför vi faktiskt är bra. Från startelvan som vi haft mot Lørenskog dagen innan behöll vi 3 spelare! 8 nya spelare från start mot Formigine alltså. Vad händer?
Fråga: Blir tempot annorlunda?
Svar: Inte från vår sida
F: Blir passningsprocenten avsevärt lägre?
S: Nej
F: Har vi full kontroll på matchen rakt igenom?
S: Absolut

Allt detta tyder på en väldigt stark trupp och det resulterar i hög kvalité på träningarna!
Vi gjorde med andra ord en mycket stabil match mot italienarna när vi lyckades vinna med hela 3-0. Detta innebar en andraplats i gruppen och avancemang till slutspelet.

Torsdag morgon, lite regn, ganska usel plan men ett laddat Fässberg! Bele Barkaby från Stockholm stod på andra planhalvan i denna 1/32 final. Vi kände oss inte direkt gynnade av att planen lutade åt alla möjliga håll på sina ställen men det kändes ändå som om vi tog tag i taktpinnen från början. Utan att sticka ut hakan för mycket vågar jag nog påstå att vi var klart bättre än stockholmarna och precis som i första matchen släppte allt när vi gjorde 1-0. Denna match är nog inte den som publiken plockar fram ur minnet när någon nämner Gothia Cup 2008. Vi gjorde vårt jobb och slutresultatet skrevs till 3-0. En incident drabbades oss dock i matchens sista minut när vi tilldelades ett kort av kärlekens färg. Nu är ju inte detta så glamoröst i fotboll utan betyder utvisning och i det här fallet två matcher.

Torsdagen under Gothia Cup veckan är en väldigt hektisk dag för de lag som avancerar. Då krävs det folk som styr upp saker runt omkring själva matcherna. Vi i Fässberg är lyckligt lottade då vi har några sådana personer och framförallt har vi Lars "master of assistance and support" Olof. (Applaud)
L-O såg naturligtvis till att det fans frukost i klubbstugan efter matchen och detta var obeskrivligt viktigt eftersom samtliga spelare nu fick i sig energi direkt efter matchen.

Tillbaka